Äntligen har jag läst ut Igelkottens elegans!! Jag förstår det inte. En så omtalad och populär bok och jag håller knappt på att ta mig igenom den. De första 120 sidorna var verkligen sega. Sedan blev det däremot mer intressant och jag började tycka om Reneé Michel som är portvakt i denna fina fastighet i Paris där det mesta i boken utspelar sig. Renée är inte som schablonbilden av hur en portvakt ska vara och anstränger sig för att vara så "normal" som möjligt. Tills Kakuro Ozu flyttar in. Han genomskådar henne och Renée genomgår en förändring.
På framsidan av boken har Nina Lekander på Expressen uttalat sig och säger att boken är feel-good. Det kan jag inte för mitt liv hålla med om! Slutet ska vi bara inte tala om. Men för er som har boken oläst och tänkt läsa den så säger jag inget om det...
Betyg: 2
2 kommentarer:
Spännande med böcker man kan tycka så olika om. Jag var lite skeptisk eftersom min man, som läst boken innan, varit besviken. Men jag tyckte boken var underbar, den passade mig perfekt. Den krävde lugn och noggrann läsning.
Jo, det är spännande med böcker som man tycker olika om. Jag hade bara önskat att jag tyckt om den, det är liksom roligare då :)!
Skicka en kommentar