De utstötta

Tänk att jag som inte har deckargenren som favoritgenre har läst hur många deckare som helst på några månader! Kanske för att mina favoritdeckarförfattare kommit ut med nya böcker nu i vår/sommar. En av dem är Elly Griffiths.

I maj gavs den sjätte boken i Elly Griffiths serie om Ruth Galloway ut, De utstötta. Vid en utgrävning hittar Ruth en kropp efter en ökänd kvinna, mor Krok, som hängdes för att ha mördat flera barn. Det uppmärksammas av televisionen som vill ha med Ruth och hennes universitet i ett avsnitt där fallet tas upp tillsammans med en känd historiker.

Samtidigt jobbar kommissarie Henry Nelson med barn som försvinner från sina hem. Det ena efter det andra.

Nja. Vad ska jag säga? Jag tycker inte att Elly Griffiths har utvecklat något i sina böcker. Det är precis samma skrift som tidigare, bara ett nytt fall. Inte hinner det hända så mycket på "den privata" sidan i boken heller, något som jag brukar uppskatta. Något seg skulle jag nog vilja säga att denna bok var även om det bitvis blir spännande.

En orolig grav

En orolig grav är Elly Griffiths femte bok om arkeologen Ruth Galloway och kommissarie Nelson. Innan jag började läsa så var jag så sugen att läsa, men när jag precis börjat så avtog läslusten. Det var som att det slog mig hur dåligt det brukar vara i slutet av boken innan det ordnar upp sig. Jag kände inte för det där hemska när jag undrar över om de kommer att överleva eller ej, men hur det än var så fortsatte jag att läsa.

En femte grav är som alla andra i serien och som de flesta andra deckare också, inget nytt egentligen och det är väl därför jag läser deckare så pass sällan. Jag tröttnar liksom på konceptet och är mer förtjust i glädje än i mord och sorg. Sedan finns det andra delar i deckare som jag tycker är trevliga att följa som i det här fallet Ruths liv tillsammans med dottern och ska det bli något "riktigt" med Nelson eller inte.

I den här boken får Ruth veta att hennes fd studiekamrat har dött och dagen därpå får hon ett brev av honom (som han hann skicka innan han dog) där det stod att han var rädd och att han behövde hennes hjälp med ett arkeologiskt fynd.

Summan av kardemumman? Jag känner mig inte så sugen på att läsa Elly Griffiths sjätte bok just nu. Jag är mer inne på romaner just nu än deckare överhuvudtaget, men vem vet, om ett år kanske jag sitter med den boken ändå.

Känslan av död

Elly Griffiths fjärde bok om arkeologen Ruth Galloway och kommissarie Nelsson heter Känslan av död. Norfolks museum förbereder för en historisk händelse, en kistöppning av en biskop från 1300-talet. Ruth kommer dit lite innan och upptäcker att museiintenden ligger död bredvid kistan.

Känslan av död är precis som de tidigare böckerna spännande och intressant, samtidigt som jag tycker att det här med "hokus pokus" tar lite för stor plats i boken. För mig som inte är så intresserad av sådant blir det för mycket!

Betyg: 3

Huset vid havets slut

Huset vid havets slut är Elly Griffiths tredje bok om arkeologen Ruth och kriminalkommisarien Nelsson. Den fjärde släpps i dagarna och den ska jag givetvis läsa här framöver.

Nu är Ruth tillbaka på jobbet efter en kort föräldraledighet. Precis som de flesta andra småbarnsföräldrar är det ett pussel för Ruth mellan arbetsliv och tid med barnen. De hittar ben efter sex döda människor nedgrävda i den lilla byn Broughton Sea's End och Ruth kallas dit för att kika på benen.

Alla Elly Grittiths kriminalromaner om Ruth är likadant uppbyggda. Det är inga större överraskningar i boken. De hittar ben, Ruth kallas dit, Ruth och Nelson samarbetar kring mysteriet, lite privata göromål bland personerna i boken, spänningen stiger och mysteriet löses. Ändå är det småtrevligt skrivet, mysiga (men blåsiga) omgivningar som gör att jag ändå kan tänka mig att läsa mer.

Betyg: 3

Janusstenen

Den andra boken av Elly Griffiths om arkeologen Ruty Galloway och kriminalkommisarien Harry Nelson heter Janusstenen. Ruth blir kallad till en utgrävningsplats där de hittat några gamla ben, vilket hon är expert på. Polisen börjar misstänka ett brott och Ruth hjälper till att lösa mysteriet.

I boken finns mysiga (men karga) miljöer, trevliga personporträtt och beskrivningar. Jag skulle gärna vilja komma och hälsa på Ruth i hennes hem, säkert totala motsatsen till Harry Nelsons hem. Janusstenen är lite segare än Flickan under jorden, men ändå en läsvärd mysig kriminalroman.

Betyg: 3