Dag 06 – En bok som gör dig ledsen

Böcker som gör mig ledsen är ofta verklighetsskildringar av olika slag med hemska historier. Barn som far illa, kvinnor som far illa osv. En del kan jag läsa och faktiskt tycka om, men då har de oftast ett hopp och ett lyckligt slut. Andra får mig bara att må dåligt. En bok som gjorde mig ledsen var Pojken som kallades Det. Resterande böcker i serien läste jag aldrig.

Barnmorskan i East End

Barnmorskan i East End: En sann berättelse från 1950-talets London skriven av Jennifer Worth fick jag rekommenderat till mig av en god vän. Boken handlar om författarinnan själv, som arbetar som barnmorska i London strax efter kriget. Hon bor i ett nunnekloster där de flesta av nunnorna arbetar som barnmorskor eller distriktssköterskor.

Barnmorskan i East End är författaren Jennifer Worth memoarer och vi får följa henne när hon är ute i olika familjer och hjälper till vid deras barns födslar och även när hon är inne i klostret. Jennifer och nunnorna cyklade runt i hela London, som vid den här tiden var fattigt och smutsigt.

Boken är intressant, samtidigt som den blir lite väl "hattig" för mig. I princip ett kapitel per familj, ibland kan man få följa en händelse i flera kapitel och då tycker jag att boken lyfter. Boken ligger till grund för tv-serien som gick för ett tag sedan och det finns även en del 2 utgiven. 

En del av mitt hjärta lämnar jag kvar

Jag har under en tid haft En del av mitt hjärta lämnar jag kvar som en bok som jag läst i då och då vid sidan av vanlig skönlitteratur. Boken är skriven av Diana Janse, som är diplomat men arbetar sedan 2007 i Carl Bildts stab. Diana har varit stationerad i Belgrad, Moskva, New York, Bryssel och Kabul.

I den här boken beskriver Diana sitt liv som diplomat i Afganistan, där livet handlar om tillgången av el, trygghet och ensamhet/arbete. Diana delar med sig av sina känslor av utanförskap, både gentemot de som bor i Afganistan, men även till sina nära och kära i Sverige som inte kan förstå hur livet är i Afganistan.

Betyg: 4

Talals hus

Den svenska journalisten Terese Cristiansson flyttar våren 2009 in i ett bombat hus i ett av de värst drabbade områdena i Gaza, med syftet att få veta mer om vardagslivet i ett sådant område. Det blir boken Talals hus. Eftersom Terese bor tillsammans med de överlevande kvinnorna och deras barn kommer hon dem nära och får höra deras historier från kriget.

Boken är intressant på flera sätt. Jag får bekanta mig mer med Gaza-området som jag inte är så bekant med, större inblick i deras religion och framför allt kulturen. Samtidigt kan jag känna att jag skulle vilja ha fått en ännu större känsla för de kvinnorna som hon intervjuade. Kanske kom inte Terese dem mer in på livet än så. Kulturskillnaderna är kanske för stora.

Det är väldigt svårt att betygsätta den här boken, men tyvärr, pga känslan som inte riktigt infinner sig...

Betyg:2