Moster Paulas kattkafé

 Moster Paulas kattkafé av Charlie Jonas är en mysig feelgood som mestadels utspelar sig på det lilla kaféet i Köln. Leonie ska vara kattvakt till en äldre grannfru som ska göra sin sista semesterresa. Katten verkar lugn, men hos Leonie blir det stora bekymmer. Så katten hamnar till slut hos Leonies vän Maxi som har ett kafé. 

Små trevlig och mysig feelgood med inslag av både vänskap och kärlek. Samt goda bakverk såklart!

Jul i rubinrött

 

En annan ny julroman i år är Jul i rubinrött av Amanda Hellberg. Här möter vi Nina Swartensköld som på avstånd ser ut att ha allt, men i den stora fina herrgården försiggår ett annat som är allt annat än kärleksfullt. En dag kommer sonens nya privatlärare dit och det får Nina att se på sitt liv med nya ögon och ny kraft. 

Själva berättelsen är inte så jättejulig även om den utspelar sig i juletid utan är mer som en mer traditionell historisk romance. Småtrevlig, men absolut inte måste i julläsningen om jag ska vara krass. För min del ska det vara ännu mer feelgood och julmys i julromaner.

Systrarna från Toscana

 

Efter att ha älskat Lori Nelson Spielmans Det kommer alltid en ny himmel, blev jag väldigt förtjust när jag upptäckte att det skulle komma ut en ny bok på svenska, Systrarna från Toscana. I New York lever två kusiner, yngsta systern i vardera familjen, med en förbannelse över sig. Den yngsta systern ska inte hitta kärleken. Både Emilia och Lucy försöker glömma och inte tro på förbannelsen, men den lever med dem ständigt. En dag kontaktas Emilia av sin gammelmoster Poppy, som vill bjuda med henne på en resa till Toscana. En resa som förändrar livet.

En bok om släktskap, familjehemligheter och kärlek. En bok som också får en att fundera på sina egna livsval. Följer jag mitt hjärta eller lever jag under andras önskemål?

Vingar av silver

En av de författare jag följer konstant är Camilla Läckberg. Jag har hängt med sedan Isprinsessan kom ut för evigheter sedan och hennes popularitet och utveckling har bara ökat. Och jag förstår att försäljningssiffrorna bara ökar och populariteten internationellt med. För det här är en spänningsroman med klass!

Själv hade jag glömt lite kring bakgrunden om Faye, men jag kom snabbt in i handlingen igen, vilket verkligen uppskattas. Hennes kamp mot exmannen är långt ifrån slut och mitt i allt detta är det någon som försöker ta hennes framgångsrika företag ifrån henne.

Alltså det är så spännande och nagelbitande, så jag lägger ihop boken ibland och hämtar andan. Lite för spännande för min smak egentligen, men en sådan bok då och då går bra. För förutom spänningen finns relationerna, som för mig är A och O i alla böcker. Fina kvinnoporträtt som man inte annat än kan älska.

Om du inte läst En bur av guld så måste du läsa den först, men annars är det bara att köra igång med denna. Räkna med sträckläsning och stunder emellan för att hämta andan. 

Familjen Morelli

Jag läste mycket gott om Familjen Morelli av Per Schlingmann och Karl Ljung på Instagram så jag laddade ner boken och lyssnade. Om man kan skriva en roman med mycket mat så ligger den här nog på övre max-gränsen. Men jag tyckte om det. Härligt med all mat och vin och jag blev så sugen på att resa till Italien. Italiensk mat är ju fantastiskt. 

Här möter vi Stella som har sitt ursprung i Italien, men bor numera i Sverige. Hon får chansen att öppna en italiensk restaurang i Stockholm vilket hon gärna vill, men det är inte så enkelt att få allt att fungera.

En härlig gastronomisk roman att läsa och drömma sig bort i. Kanske perfekt för många i dessa tider när vi inte kan resa någonstans.

Solsken och parmesan

Så var det äntligen dags för Christoffer Holsts nya feelgoodbok Solsken och parmesan. Den har jag längtat efter att läsa sedan jag hörde honom berätta om den på bokmässan. Och när jag såg omslaget första gången... Så fint!

Ibland kan man ju ha för höga förväntningar på en bok, men den här gången hade jag nog alldeles lagoma, för boken var precis som jag väntat mig. Kanske blev jag lite mer sugen på italiensk mat och vin, men annars så. Jo, förresten orten Öregrund är helt ny för mig och nu känner jag att jag bara måste åka dit när vi väl får resa vart vi vill efter den här pandemin. Öregrund verkar ju fantastiskt mysigt.

Ja, hela boken är full av mys kan man säga. Och lite elände så klart. Å kärlek och vänskap. Allt som en feelgood ska innehålla. Perfekt läsning i vår och sommar. Eller i höst och vinter när man längtar efter sol och värme.

Och eken står där än

 

Redan från första raderna tycker jag så mycket om Sofia Lundbergs nya bok Och eken står där än. Jag vet inte om det är något med lugnet och språket. På något vis tycker jag mer och mer om Sofias böcker. Jag tycker om berättelsen i Och eken står där än och även Esther och Rut som vi får följa genom boken.

Esther har blivit ensamstående och har sonen Adrian varannan vecka. Den vecka Adrian är hos sin pappa är Esther riktigt ledsen och deprimerad. Ibland går hon ner till en gammal äng vid vattnet och en dag möter hon en äldre dam där, Rut. Rut blir ett mentalt stöd för Esther och hjälper henne att börja se lite mer positivt på tillvaron.

Egentligen tror jag inte man ska veta så mycket mer om boken, utan bara läsa och njuta och svepas med av berättelsen. En berättelse om vänskap trots stor åldersskillnad och även om destruktiva förhållanden. En rik berättelse helt enkelt!

Fönsterplats 14A

Fönsterplats 14A av Emma Fäldt är en novell med mycket bilder i som är skriven för vuxna, men direkt jag börjar läsa funderar jag över om det är en lättläst bok eller en "vanlig". Meningarna är korta och avhuggna samt övertydliga. Något som jag stör mig på genom hela berättelsen. 

Själva berättelsen handlar om två människor som möts ombord på ett flygplan och samtalet dem emellan får konsekvenser för deras framtid. Det står att det är en feelgood, men det skulle jag kanske inte säga att det är. På bokus kan man läsa att Fönsterplats 14A fått beröm i svt:s Go'kväll, men tyvärr är det inte en bok i min smak. 

Det förlorade barnet

Nu, en lång tid efter att jag läste den första delen i Elena Ferrantes Neapel-svit, har jag nu läst den fjärde och sista delen; Det förlorade barnet. Många verkar ha läst alla fyra böckerna i ett svep, men själv har jag behövt lite luft mellan varje del även om jag tyckt mycket om böckerna.

I den här fjärde boken får vi följa Lila och Elena från medelålder till yngre pensionsålder. I medvind och motvind. Långa stunder i berättelsen är jag riktigt irriterad på Elena, hur hon prioriterar bort sina barn. Sådant gör mig galen. Ibland skriver Ferrante långrandigt, då skumläser jag lite. Men i det stora hela är det riktigt intressant och bra. Jag tycker mig nu veta ganska mycket om Neapel, men inte blir jag särskilt sugen att resa dit. Sista kapitlet ger mig också många frågor som jag antar att det inte finns några svar på, men gärna skulle ha velat diskutera i tex i en bokklubb. Jag får nu kolla i era bokbloggar vad ni skrivit om denna bok!

Italienska nätter

Historiska media ger ut många intressanta böcker och den senaste jag läst nu är Italienska nätter av Katherine Webb. Clare Kingsley och styvsonen reser motvilligt till Italien där maken är och gör ett arkitektuppdrag till en högt uppsatt man på landsbygden. På den mindre orten finns motsättningar mellan arbetare och arbetgivare vilket resulterar i förtryck och uppror. Clare mår dåligt av stämningen i staden samt stämningen i den familj hon bor i tillsammans med sin make och styvson. En dag kommer släktingen till den framgångsrike mannen dit för att återhämta sig tills han kan ge sig ut i arbete igen. Clare kommer honom nära, alltför nära.

Precis som i Elena Ferrantes böcker känner man det smutsiga, fattiga Italien som fanns för ett 50-tal år sedan. Inte det vackra, mysiga jag ser som turist idag. Det gör mig lite illa till mods samtidigt som Katherine Webb gör ett fint skrivarbete för att ta mig dit och känna allt så tydligt.

Till en början upplevde jag Italienska nätter som något seg att läsa, men det tar sig allt eftersom och jag vill fortsätta läsa för att se hur det ska sluta för Clare. Det är en bok som jag kommer att komma ihåg länge och jag förstår att den blev nominerad till Årets bok 2017.

Den oväntade resan hem

Den oväntade resan hem av Carmel Harrington är en bok som överraskar positivt. Första sidorna känns röriga och oseriösa. Sen tar det sig. Jag kommer in i berättelsen, berättelsen ändrar karaktär.

Vi träffar Pappsen, som bor med sin son, sonens hustru och deras två barn i ett hus. Han är svårt sjuk i cancer och ska dö när som helst. Stämningen i familjen är inte på topp. Föräldrarna bråkar mycket och har "diskussioner". Dottern på 13 år har precis blivit varit inlagd på sjukhuset efter att fått i sig alldeles för mycket alkohol på för kort tid. Sedan dör farfar. Då börjar resan.

Överraskande bra som sagt! Härligt att få följa familjen under deras resa både genom Europa och deras resa som familj.

Den som stannar, den som går

Äntligen dags för den tredje boken i Elena Ferrantes svit om Elena och Lily, Den som stannar, den som går. För mig har det inte fungerat att läsa dem i ett streck utan har behövt lite luft emellan och nu såg jag fram emot att läsa den tredje boken då jag tyckte mycket om de tidigare, särskilt andra boken.

Nu är Elena och Lily unga kvinnor som gör karriär (eller vill göra karriär), får man och barn och pussla ihop livet med egna, omgivningens och samhällets förväntningar. Lätt är det inte. Varken i nutid idag eller i dåtidens Italien. Deras relation ligger hela tiden och gnager för dem båda. Ibland är livet på topp och ibland skaver det som bara den. Ibland går tiden och de kan inte höras av av olika anledningar.

Jag måste säga att jag blev lite besviken av Den som stannar, den som går. Jag hade förväntat mig mer. Boken grep inte tag i mig som de tidigare utan var mer ordinär. Nu ser jag såklart fram emot att läsa den sista delen någon gång under 2018 och undrar hur författaren ska avsluta serien.

Hennes nya namn

Sportlovets enda bokläsning blev bokreafyndet Hennes nya namn av Elena Ferrante. Det var ett tag sedan jag läste den första boken i serien så jag såg fram emot att ta mig an bok nummer två av fyra.

Fastän det är många i persongalleriet och det var ett tag sedan jag läste den första boken så kom jag snabbt in i handlingen i Hennes nya namn. Det är böcker som sitter kvar hos mig länge efteråt. I den andra boken tar vi vid efter att Lila har gift sig och kommer tillbaka till Neapel efter smekmånaden. Elena fortsätter med sina studier och börjar fundera över vart livet ska föra henne och var hon hör hemma någonstans och med vilka.

Vi får följa väninnorna Lila och Elena och deras vänskap. Ibland är den god och ibland mindre lyckad. En fantastiskt berättad roman och jag ser fram emot att läsa del tre i serien Neapelkvartetten. Kanske är del två snäppet bättre än den första delen? Vad tycker ni?

Min fantastiska väninna

Nu har jag läst ut den superhypade boken Min fantastiska väninna av pseudonymen Elena Ferrante. Och hur var den? Jag vet inte vad jag ska skriva, men den var absolut annorlunda mot för vad jag förväntat mig och jag ska absolut läsa nästa del när den släpps i oktober. Intressant och lite oförutsägbar och gjorde att jag befann mig i Neapel, i fattigdomens kvarter tillsammans med Lila och Elena.

För er som inte läst så mycket om boken ännu så handlar Min fantastiska väninna om vännerna Lila och Elena som växer upp tillsammans i Neapel på 50-talet. Vad jag förstår kommer det att ges ut totalt fyra böcker där vi får följa Lila och Elena från unga flickor till gamla damer. Egentligen skulle den här boken kunna vara en perfekt bokklubbsbok, finns många trådar att diskutera tillsammans.

Vi

Vi, av David Nicholls, är en bok om ett äktenskap. Hur många år tillsammans kan närma sig sitt slut. En dag blir Douglas väckt av sin fru Connie som säger att hon vill skiljas. Hon älskar honom, men nu är det dags för henne att stå på egna ben. Douglas har inte ens tänkt tanken...

De har tillsammans med det enda barnet, sonen Albie, bokat en resa för semestern i Europa, då de ska resa runt och förkovra sig i bland annat konst som sonen och Connie är intresserade av. Douglas hänger med på ett hörn och försöker vara intresserad. Resan blir inte som de tänkt.

Alltså, jag blir inte klok på vad jag tycker om den här boken. Vissa delar gillar jag den mycket, tycker att det är intressant och vill veta mer. Andra delar känns det som att jag skulle kunna slå igen boken och börja läsa någon annan i stället. Hm...

Toscana tur och retur

Efter att ha läst Åsa Hellbergs tidigare böcker och tyckt mycket om dem, var jag bara tvungen att läsa även Toscana tur och retur. Här träffar vi Sara Raphael som vill åka till Toscana för att se vad som hände med hennes farfars vinsamling. Vi möter också  hennes bästa vän, Jessica Romin, en känd författare, som ska följa med Sara en bit på vägen mot Toscana på Saras motorcykel.

Vänskap, förvecklingar på olika håll och kanter, ett förflutna som spökar, kärlek, "kusligheter" på slottet och släktskap. Här finns mycket. Bitvis lite "för mycket", som att människor bara sätter iväg på flyg för att hjälpa sina vänner i nöden eller för att överraska sin kärlek. Samtidigt finns feelgood, överraskningar och glädje.

Syditaliens kök och skafferi

Nu har två av mina favoriter, Hannu Sarenström och Sanna Töringe, gett ut en kokbok gemensamt. Syditaliens kök och skafferi. Det är som en kombinerad reseskildring och kokbok där vi får följa Hannu och Sanna till Sicilien, Apulien, Kalabrien och Basilcata.

En riktig julklappsbok för oss som gillar Italien och italiensk mat!

Alla dessa vackra nederlag

Berättelsen om den vackra Dee Morsay börjar i Italien 1962, där hon kommer till det lilla hotellet i den ensamma byn Porto Vergogna för att vila sig innan hon ska vidare till en läkare i Schweiz. Samtidigt händer det saker i Hollywood i nutid. Till kändisproducenten Michael Deane kommer en gammal italienare och vill prata om Dee Morsay och historien korsar nutiden.

Alla vackra nederlag av Jess Walter griper inte tag i mig. Ingen av personerna vill nästla sig in i mig, inte heller historien. Men boken verkar gripa tag i andra, här kan ni läsa vad en recensent på Svenska Dagbladet skriver, där den tydligen gått som följetong i sommar. Vad tycker ni andra som läst boken?

De imperfekta

Nu är jag sådär "kärringen mot strömmen" igen och det känns sådär. "Alla" hyllar De imperfekta av Tom Rachman, så mina förväntningar var höga. Själv är jag inte så imponerad av boken. Den berömda röda tråden var tunn genom boken. Ibland är det konstigt hur man kan tycka så olika.

Boken handlar om en tidning i Rom, som man från och till får följa från dess start till att den går i graven. I de olika kapitlena får vi följa olika medarbetare på tidningen både på jobbet och privat.

Jag tycker om när jag i böcker får möta olika karaktärer och följa dem i vått och torrt. I De imperfekta hinner jag precis bli lite bekant med en karaktär när kapitlet är slut och det blir dags för nästa. Nja, inget för mig.

Betyg: 2

Primtalens ensamhet

Efter två korta kapitel i boken Primtalens ensamhet skriven av Paolo Giordano är jag fast. Den här boken måste jag läsa och det så snart som möjligt. Hur ska de gå för de här personerna med en så besvärlig barndom? Ibland beskriver Giordano hemskheter så bra att jag får ont i magen, men ändå måste läsa vidare. Det måste väl gå bra för dem?

Det här är ingen feel-goodbok, men en bok som engagerar och väcker känslor.

Betyg: 4