En orolig grav är Elly Griffiths femte bok om arkeologen Ruth Galloway och kommissarie Nelson. Innan jag började läsa så var jag så sugen att läsa, men när jag precis börjat så avtog läslusten. Det var som att det slog mig hur dåligt det brukar vara i slutet av boken innan det ordnar upp sig. Jag kände inte för det där hemska när jag undrar över om de kommer att överleva eller ej, men hur det än var så fortsatte jag att läsa.
En femte grav är som alla andra i serien och som de flesta andra deckare också, inget nytt egentligen och det är väl därför jag läser deckare så pass sällan. Jag tröttnar liksom på konceptet och är mer förtjust i glädje än i mord och sorg. Sedan finns det andra delar i deckare som jag tycker är trevliga att följa som i det här fallet Ruths liv tillsammans med dottern och ska det bli något "riktigt" med Nelson eller inte.
I den här boken får Ruth veta att hennes fd studiekamrat har dött och dagen därpå får hon ett brev av honom (som han hann skicka innan han dog) där det stod att han var rädd och att han behövde hennes hjälp med ett arkeologiskt fynd.
Summan av kardemumman? Jag känner mig inte så sugen på att läsa Elly Griffiths sjätte bok just nu. Jag är mer inne på romaner just nu än deckare överhuvudtaget, men vem vet, om ett år kanske jag sitter med den boken ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar