Så var det dags för Helene Turstens nionde bok om Irene Huss, Den som vakar i mörkret. Boken är underhållande och skriven med ett bra flyt, precis som Helenes tidigare böcker. En sak som jag gillar med dessa böcker om Irene Huss är att man får följa hennes privatliv med en så tydlig tråd. Jag tycker om att läsa om den "privata" Irene och hennes familj.
Sedan finns det vissa klichéer i språket som jag kan irritera mig på och att polisen inte följde upp en ledtråd som de fick hos en gammal släkting när de förhörde henne. När jag läste det släktingen berättade så visste jag att Irene skulle missa detta och stjälpa utredningen och det gjorde mig irriterad.
Men summan av kardemumman, god underhållning, överraskande slut och en kriminalroman man vill läsa från början till slut.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar