Nu, en lång tid efter att jag läste den första delen i Elena Ferrantes Neapel-svit, har jag nu läst den fjärde och sista delen; Det förlorade barnet. Många verkar ha läst alla fyra böckerna i ett svep, men själv har jag behövt lite luft mellan varje del även om jag tyckt mycket om böckerna.
I den här fjärde boken får vi följa Lila och Elena från medelålder till yngre pensionsålder. I medvind och motvind. Långa stunder i berättelsen är jag riktigt irriterad på Elena, hur hon prioriterar bort sina barn. Sådant gör mig galen. Ibland skriver Ferrante långrandigt, då skumläser jag lite. Men i det stora hela är det riktigt intressant och bra. Jag tycker mig nu veta ganska mycket om Neapel, men inte blir jag särskilt sugen att resa dit. Sista kapitlet ger mig också många frågor som jag antar att det inte finns några svar på, men gärna skulle ha velat diskutera i tex i en bokklubb. Jag får nu kolla i era bokbloggar vad ni skrivit om denna bok!
2 kommentarer:
Har läst ut den tredje delen för ett tag sedan och försöker nog läsa Det förlorade barnet ganska snart. Jag ville läsa dem för att fatta grejen med böckerna. Jag själv ser inte storheten med dem, de är inte "my cup of tea". Bitvis är de intressanta och spännande, men sen ibland blir det så långrandigt och det händer ingenting tycker jag :)
Ja, det är nog böcker som man kan tycka väldigt olika om. Mina förväntningar var väldigt höga efter att ha läst så mycket gott om dem och jag tycker om kvartetten, men den är inte lika bra som jag trodde.
Skicka en kommentar