Då och då försöker jag beta av de nominerade böckerna till Årets bok 2018 och där finner vi Nej och åter nej av Nina Lykke. Jag tror faktiskt inte att jag valt att läsa denna annars och kanske är det lika bra. Nu känns det som att jag svär i kyrkan, då alla hyllar denna bok. Och visst är den bra på sitt sätt.
Jag dras verkligen med i Ingrid och Jans förhållande. Deras känslor och tankar är väl beskrivna och det är bra att berättelsen berättas ur flera perspektiv, inte bara en röst. Men den är så deprimerande! Jag känner hur mitt humör blir sämre och sämre ju mer jag lyssnar på den och till slut lyssnar jag bara klart för att bli färdig. Något som jag sällan gör numera, men jag ansträngde mig särskilt då den var nominerad till "Årets bok". Så välskriven eller ej, Nej och åter nej, får inte min röst till årets bok. Jag vill inte läsa böcker som gör mig så nedstämd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar