Jag har tyckte väldigt mycket om Veronica Henrys tidigare romaner och såg fram emot att läsa Ciderträdgården. Här möter vi kusinerna Tabitha och Georgia som också är väldigt nära vänner. Tabhita bor på en äppelgård på landet tillsammans med sin gammelfarbror Max. En dag händer en olycka och Max dör, vilket resulterar i funderingar kring vad som ska hända med gården.
Här dyker ett knepigt testamente upp och okända arvtagare samtidigt som en härlig feelgood-historia utspelas i vacker miljö och lite kärlek såklart. Jag saknar dock att få vara ännu mer i de fina miljöerna på gården. De berättelserna/beskrivningarna tar slut alldeles för fort. Jag vill förlora mig än mer i de vackra miljöerna.
Jag hoppas att det kommer fler böcker av Veronica Henry på svenska. Då kommer jag att hänga på låset!