Än finns det hopp är Karin Wahlbergs nya roman som utspelar sig i och kring ett sjukhus. Året är 1953 och polioepidemin härjar. Vi får följa sjuksköterskor och läkare både på arbetet och på fritiden. Och vi får följa alldeles för många människor... Jag blir alldeles snurrig i huvudet av alla personer som finns med i boken och får knappt till det på slutet fastän boken är på 445 sidor. Det är synd. Tanken med en sjukhusroman var god och Karin har med egen och andras erfarenheter fyllt boken med mycket fakta och är säkert verklighetstrogen.
Om jag som läsare fått följa färre personer och i stället kommit djupare in i deras liv hade jag varit mer än nöjd med boken. Nu känner jag mig mest trött. Tyvärr.
1 kommentar:
Jag har också läst den, men är visst mer positiv än du! Miljöskildringen känns äkta och jag gillar hur folk pratar, det känns lite som om man är i en film från 50-talet! :)
Skicka en kommentar