Boken handlar om Cecilia som är gift med Josef. Båda är parterapeuter. Av olika anledningar förändras Cecilia. Hon ljuger, beter sig illa och gör konstiga saker. Hela hennes liv har hon gjort allt för andra utan en enda tanke på sig själv och till slut går det till överdrift åt det andra hållet.
Jag är irriterad och arg på Cecilia. Jag tycker inte om att läsa det hon gör mot sin familj, mot sina arbetskamrater och andra runt om kring henne. Jag tycker att hon beter sig väldigt illa och det blir jobbigt att läsa. Det känns överdrivet och inte det minsta kul. Bara jobbigt. Usch, vilken människa!
Samtidigt måste min irritation och ilska över Cecilia betyda att Moa Herngren har ett gott författarskap, som gör att jag känner de här känslorna över berättelsen. Hon lyckas framkalla känslor och det är väl vad en författare önskar! Men berättelsen, nej tack.
Betyg: 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar