Som vanligt väver Lucinda Riley in dåtid och nutid på ett fantastiskt sätt. Först när jag kommer till den första passagen i dåtid känner jag en djup suck, jag ville ju fortsätta i den härliga historien i nutid. Efter att jag kommit in i dåtids-passagen så gillar jag ju den med skarpt och så får vi se hur historien växer fram genom att växla dåtid och nutid.
Precis som de tidigare böckerna är även denna om Cece en fantastisk berättelse som också ger oss allmänbildning och omvärldskunskap som är intressant. Jag ser fram emot nästa bok, Månsystern, som ges ut i oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar