Äntligen dags för den tredje boken i Elena Ferrantes svit om Elena och Lily, Den som stannar, den som går. För mig har det inte fungerat att läsa dem i ett streck utan har behövt lite luft emellan och nu såg jag fram emot att läsa den tredje boken då jag tyckte mycket om de tidigare, särskilt andra boken.
Nu är Elena och Lily unga kvinnor som gör karriär (eller vill göra karriär), får man och barn och pussla ihop livet med egna, omgivningens och samhällets förväntningar. Lätt är det inte. Varken i nutid idag eller i dåtidens Italien. Deras relation ligger hela tiden och gnager för dem båda. Ibland är livet på topp och ibland skaver det som bara den. Ibland går tiden och de kan inte höras av av olika anledningar.
Jag måste säga att jag blev lite besviken av Den som stannar, den som går. Jag hade förväntat mig mer. Boken grep inte tag i mig som de tidigare utan var mer ordinär. Nu ser jag såklart fram emot att läsa den sista delen någon gång under 2018 och undrar hur författaren ska avsluta serien.
1 kommentar:
Jag har bara läst ettan. Och tänker mig inte vidare i serien.
Skicka en kommentar