Om sanningen ska fram

Jag hade för mig att Om sanningen ska fram skriven av Elin Eldestrand skulle vara en mysig feelgood-bok. Det tycker jag inte att det var. Inte enligt min definition i allafall. Däremot en vänskapsroman mellan två yngre kvinnor, som vi får följa ett kapitel av varje under bokens gång.

Estrid och Olivia lär känna varandra på jobbet, där Olivia är nyanställd och trivs genast bra i varandras sällskap. Efter ett tag uppdagas en sak som gör att relationen dem emellan blir minst sagt ansträngd, åtminstone från Estrids håll. Jag ska inte berätta mer för då förstör jag storyn.

Jag tror att jag hade uppskattat boken mer för 10-20 år sedan då jag var yngre än vad jag gör nu. Fy, vad jag börjar känna mig gammal när jag skriver så! Sedan blev jag lite besviken då jag saknade "feelgooden". Men jag ser att många andra läst och uppskattat boken mycket, så det är nog jag som är i ofas. Däremot uppskattade jag att boken var lättläst och uppdelningen av korta kapitel där man följer Estrid och Olivia i vartannat kapitel.