För mycket lycka

Till förra bokklubbskvällen skulle vi ha läst Alice Munros bok För mycket lycka. Det är en novellsamling med tio noveller. Jag hade läst tre av dem till bokklubbskvällen. Alice får verkligen med mycket i sina noveller, men det är ju så tragiskt och utan glädje. De tre jag läste var bara deprimerande.

Hon må vara hur fantastisk som helst som författare, men jag vill inte läsa alla deprimerande noveller. Dessutom är inte novellformen min form. Det blir för snuttifierat. Precis när jag kommit in i berättelsen så är den slut. Tvärt slut.

Vad tycker ni om Alice Munros noveller? Vad tycker ni om novellen som form?