Nu har jag läst den tionde boken i Viveca Stens serie om morden i Sandhamn, I hemlighet begravd. De har alla varit väldigt spännande, men ärligt så tror jag nog att den här är den svagaste på länge.
Vid ett bygge hittar man skelettdelar i jorden på Telegrafholmen i närheten av Sandhamn och polisen börjar kika efter människor som varit borta ett tag, men inte återfunna. Nora är sjukskriven och är hemma i huset på Sandhamn och börjar rota i den här historien på egen hand samtidigt som polisen jobbar på sitt håll.
Det här med att människor håller på med egna polisutredningar retar mig enormt. Jag blir på dåligt humör över Noras beteende och det lägger sordi på läsningen. Jag har läst många hyllningar av I hemlighet begravd så kanske är jag den enda som tycker att storyn blev "sådär". Jag hoppas att nästa del blir lika bra som tidigare igen. Eller att Viveca Sten börjar på något nytt? Kanske är storyn om Nora över nu? Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar