Här möter vi Elisabeth som flyttat in i ett stort bostadshus för att dra sig undan världen. Helst vill hon bara vara inne, inte möta några andra människor och drar sig för att handla mat. Posten hon får lägger hon oöppnad i en hög på bordet och ignorerar omvärlden. Tills en dag då en granne ringer på dörren. Naturligtvis öppnar inte Elisabeth dörren, men då kommer något i brevinkastet som hon naturligtvis blir nyfiken på. Mot sin vilja dras Elisabeth med i en vänskap med ett par grannar, även om hon på ett truligt, avståndstagande sätt försöker att värja sig.
Jag tycker om I skymningen sjunger koltrasten. Personligheterna och vänskapen är intressant och lockar mig till att vilja läsa mer. En lite långsam och eftertänksam bok som är intressant. Endast slutet är lite väl öppet för min smak. Men det fanns nog bara en väg att gå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar