Boken Sankta Psyko fick jag av min syster i födelsedagspresent för snart ett år sedan, men har inte läst den förrän nu. Jag har inte varit sugen. Jag har tänkt att den varit för otäck. I övrigt har jag gillat alla Johan Theorins böcker, men tänkt att denna varit annorlunda. Vilket den också var.
Sankta Psyko handlar om förskolläraren Jan som tar jobb på en förskola vid en sluten anstalt för tvångsintagna människor med psykiatriska sjukdomar för att komma närmare en gammal vän som han tror sitter där. Barnen på förskolan har föräldrar som är intagna på sjukhuset.
Johan Theorin bygger skickligt upp en spännande och välskriven historia. Otäckt spännande och inte ett dugg trevlig. Hans andra böcker har det ändå funnits trevliga inslag i, som tex fina miljöer, här finns inget sådant.
Jag vill gärna att böcker ska ha något inslag av "mysighet" eller relationer som känns trevliga att läsa om. Här finns inget sådant, vilket gör att jag tycker sämre om att läsa boken. Samtidigt så är det ju så i verkliga livet, allt är inte mysigt och trevligt, även om man önskar att så vore.
5 kommentarer:
Det hade kunnat vara jag som skrivit början av inlägget med skillnaden att jag inte kommit mig för att läsa den. Jag har svårare och svårare för det krypande otäcka.
Jag bryr mig inte så mycket om mysighet i böcker utan gillar det otäcka, så jag gissar att jag kanske gillar denna mer än du. Har inte läst den än, men det kommer det också :)
Ja, det krypande otäcka kan bita tag i en på ett otrevligt vis... Otäcka böcker kan vara otäcka på olika sätt, en del jättebra, medan andra blir för mycket.
Ja, då är det kanske en bok för dig. Det finns mycket att läsa:)!
Jag har börjat läsa en av hans tidigare böcker, men avslutade den inte. Lite för kall, rå och avskalad för min smak!
Skicka en kommentar