I boken får vi följa Bodil, Andreas och Viktoria. Var och en med sin historia och sina känslor. Boken är tung och deprimerande, men naturligtvis välskriven. En väninna till mig har lyssnat till boken och tycker mycket om uppläsaren som är Karin Alvtegen själv.
Jag har svårt för böcker där jag inte känner för någon av personerna som det berättas om och det gör jag inte här. Jag tycker inte om dem. Tyvärr. Alldeles för ledsam historia också. Kanske är det så att jag mer och mer vill ha persongalleri med personer som jag tycker om och berättelser som ger kraft. Den här berättelsen gör mig nedstämd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar